Den Födande Kvinnan

Födelse - Naturens väg

Värkarna börjar ofta på natten vid 2 tiden, när oxytocin-nivåerna naturligt är som högst i kroppen. Sensationerna meddelar kvinnan att barnet är på väg, och att hon bör bege sig till platsen hon ska föda på och kallar samman personerna som ska vara med henne. Kroppen utsöndrar oxytocin för att stimulera värkarna och känslan av lugn och ro. Samtidigt utsöndras endorfiner, för att minska värkarnas smärta. Systemet funkar bäst när man är i en privat, känd miljö (vanligen hemma), när man kan öppna sig i sin egen takt, när man är avslappnad och när man har personer omkring sig som inger trygghet och kärlek utan att störa eller observera kvinnan. Det är tyst på rummet och belysningen är dämpad. Det sker inga samtal där mamman behöver tänka rationellt och logiskt. Mamman väljer själv rörelser, ljud, andning, positioner. Hon går in i sin födande kropp. Kvinnan får stöd och smärtlindringsmetoder som ökar oxytocin och endorfiner och ökar hennes trygghetskänsla. När hon är trött sover hon mellan värkarna och samlar kraft och energi. Kroppen skyddar barnet för ev syrebrist vid starka värkar och ökar barnets lungmognad. Kroppen förbereds också inför amningen.

Mot slutet av förlossningen, övergångsskedet, öppnar sig kvinnan helt, både kroppsligt och själsligt. Hon släpper ut emotionella blockeringar, ilskor och rädslor som hon inte behöver längre. Hon får ett energipåslag och en kraftig reflex att driva ut barnet ur sin kropp.

Direkt efter födslen läggs bebisen på mammans mage/bröst, hud mot hud. Bebisen hålls varm av mammans varma hud. Navelsträngen är intakt och fortsätter att försörja bebisen med syre, så att barnet kan börja andas i sin egen takt. I navelsträngen finns ca en tredjedel av barnets totala blodmängd, och när barnet börjar andas dras detta blod in i barnets lungor och organ. När barnet fått den mängd blod det behöver och klarar av att syresätta sig själv väl, slutar navelsträngen att pulsera. Moderkakan stöts ut och livmodern drar sig samman för att minska blödning och för att återfå sin icke gravida storlek. Barnet är alert och vaket, och klarar av övergången till livet utanför livmodern väl. Mamman känner extas och en stark tillförsikt till sin förmåga att föda och vara mamma. Barnet börjar amma inom en timme och även detta hjälper livmodern att dra ihop sig. Anknytningen sker direkt, kärleken flödar mellan mor och barn. Mamman och barnet är trygga i dagarna, veckorna och månaderna efter förlossningen. Att vara ömsesidigt beroende av varandra känns bra och njutningsfullt. Bebisen har god tillväxt, mamman läker snabbt efter förlossningen. Bebisen gråter mindre, har högre blodsocker och lägre hjärtfrekvens - dvs bebisen är mindre stressad. Kvinnan klarar övergången till moderskapet väl och ammar oftare och under en längre period.

 

"Nature is already as good as it can be, it can not be improved upon. He who tries to redesign it, spoils it. He who tries to redirect it, misleads it..."- Lao-Tzu

 

Vad stör naturens väg?

-Känslan av att bli observerad, att inte tillåtas gå in i sig själv, att inte känna sig trygg på platsen och med personerna omkring sig, avsaknad av stöd, att inte bli hörd/sedd, tidspress, bli avbruten, bli kränkt, obearbetade rädslor, felaktiga andningsmönster.
-Stress.
-Rädsla-spänning-smärta cykeln.
-Om mamman blir väckt under förlossningen.
-Tidig avnavling.
-Värkstimulerande dropp/igångsättning.
-Medicinsk smärtlindring/läkemedel.
-Kejsarsnitt, sugklocka, tång.
-Seperation av mor och barn.
-Medicinska åtgärder t.ex. dropp, CTG, inre undersökningar.

 

Vad händer när naturens väg störs?

-Längre förlossning
-Mer smärta, mindre eufori, mer stress.
-Större risk för stressad bebis (syrebrist), samtidigt som det finns mindre skydd för barnets hjärna.
-Större risk för kvarhållen moderkaka.
-Större risk för blödning.
-Mindre hormoner som hjälper med anknytningen, amning, lungmognad, övergång till moderskap.
-Ökad risk för låga apgar.
-Ökad risk för gulsot, lågt blodsocker, amningsproblem, andningsproblem.
-Skrikigare, mer stressad bebis.
-Fler medicinska åtgärder behövs för att motverka tidigare åtgärders negativa effekt sk. dominoeffekten.

 

"What gets the baby in, gets the baby out"- Ina May Gaskin

Ina May menar att samma förutsättningar som behövs för att kvinnan och mannen ska kunna genomföra och njuta av ett samlag, behövs under förlossningen.